Nå, här sitter jag. Mörbultad och trött, och med skoskavsblåsor som täcker båda mina lilltår. Hela tån, märk väl. Idag var jag i Köpenhamn med Kultur- och idéhistorien. Det var bara Natali, jag och läraren. Men det var roligt. Men när man tittat på skulpturer som alla var mycket lika i ungefär en timme, så var man ganska trött på det. Och målningarna var väl inte jättemycket att hurra för. Visst, där fanns Monet, Manet, Toulouse-Lautrec, van Gogh och Gaugin. David, Delacroix och Degas. Men de flesta tavlor verkade vara lindebarn, tavlor målade innan konstnärerna fann sin typiska stil. En annan bidragande faktor var den att hälften var borta, eftersom de höll på att förbereda någon annan utställning.

I vilket fall som helst, så traskade vi omkring på Glyptoteket i två till tre timmar. Sedan blev det Burger King. Usch! Jag tror att jag fortfarande kan räkna antalet gånger jag varit på en snabbmatskedja på fingrarna. Eller i alla fall fingrar och tår. Och det är inte gott. Vidare gick Natali och jag nerför Ströget, nästan hela vägen, och sedan gick vi tillbaka till Huvudbangården. Där, på den så kallade Stora trappan (som bara hade två steg!) väntade Syster och hennes vän. Så vi promenerade iväg alla fyra, till Amalienborg - där drottningen bor. Där satte vi oss på en trappa i hamnen med utsikt över Operaen och åt glass. Väldigt mysigt.

Och nu, nu är jag hemma. Hemma hos min älskade lilla Norna, min hundvalp. Vi hämtade hem henne idag, och hjälp, ett sådant litet energiknippe hon är! Hon attackerade mitt ansikte när jag lade mig ner, och "tvättade" hela det. Men sedan, när hon hade satt i sig en stor skål mat och sprungit ett tag till, lade hon sig ner under bordet. Och dit kravlade jag in för att sjunga och klappa henne till sömns. Nu, nu sover det lilla bitmonstret så sött. Och imorgon klockan åtta ska jag gå och väcka henne och ta in henne i köket så hon får äta frukost. Som ni ser är jag alldeles betagen, och kan nog inte prata om mycket annat på ett tag.

Bonne nuit, le monde, ma petite chienne dort, et bientôt, moi aussi.
Adieu!