Jag försummar verkligen min blogg. Det är inget bra. Men vad ska jag skriva egentligen? Man ska skriva om sitt liv, det är sant. Men liv är komplicerat och svårt att beskriva. Nåväl, vi ger det ett försök till. Jag tycker ju om min blogg.
     Så precis som med mitt liv, ska jag ta nya tag här, där jag beskriver och (i viss mån?) analyserar mitt liv. Blir det ingen förändring här, så misslyckas jag även med mitt nya liv.

Sådär, ja. Då har jag bestämt mig. Så vi börjar med vad som händer imorgon, då? Jo, visst. Imorgon ska jag åka upp till Ängelholm och träffa Emma, Olivia och Therese. Har inte träffat dem på några år, så det blir kul. Mycket att ta igen.

Och hur ser planerna för dagen ut? Jo, städning, plugg, sista avsnittet Stolthet och Fördom (1995). Prata med Syster i Köpenhamn, gå ut (förhoppningsvis med kameran, allt är snötäckt och solen lyser så man får ha solglasögon) och skriva brev.
     Där har vi förstås en fråga man kan ta upp. Att skriva brev, det kan vara lite irriterande ibland, för får man ett brev har man plikten att svara hängande över huvudet. Men så roligt som det är att få brev tillbaka är det värt mödan.

Usch, jag hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att komma på något att skriva i sin blogg, man skriver ju bara om sitt eget liv. Men för mig är det inte alls som en dagbok, för i min dagbok skriver jag bara mina allra innersta tankar, de som jag inte ens delar med familj eller mina närmsta vänner: det som bara är mitt. Men om jag inte är så personlig i min blogg, då blir den nog ganska ointressant. Så vad skriver jag?


Svar: Ingenting. Jag avslutar meddelandet och laddar upp en fin bild istället, och återkommer när jag har något mer intressant att skriva. Eller när jag beslutar mig för att dela mina innersta tankar med världen (aldrig).