Ah, äntligen fredag. Sitter på skolan och har håltimme, det är då man kan passa på att gå in på sin blogg. Första lektionen av tre är avklarad. Efter håltimmen väntar Kemi B, lunch och Svenska B. Kanske inte världens roligaste, men sedan är det bara att åka hem och stanna där i två dagar. Men usch, det blir att plugga hela veckoslutet ändå ... Kemi och matte och svenska och kultur- och idéhistoria och tyska och franska och fysik och kanske lite engelska. Nej, nu måste jag rycka upp mig. Jag ska nog äta min frukost nu. Vi laddar upp en bild, då blir man glad! Och så tittar vi på lite Julie Andrews.

Här sitter jag nu, vid en biblioteksdator med enormt stor skärm, och skriver lite. Egentligen är det meningen att jag ska göra min läxa och ta reda på fakta om perpetuum mobile, såkallade evighetsmaskiner. Felet är att det inte riktigt går att hitta någon seriös sida med det. Slutade redan vid halv elva eller så idag och åkte till Espressohouse med min fransklektionsväninna. De tar 32 kronor för en stor apelsinjuice, rena rånet. Dock har man matkort, så det är bara att betala med det, så får skolan betala ens juice och scone.

Annars är det helt plötsligt mycket att göra i skolan, jag trodde att det var lugnt, men det var det inte ... När jag kom tillbaka från lovet var det helt plötsligt projekt och prov i alla ämnen som blev inbokade de närmaste veckorna. Jag kommer att dö. Tur att det är kör idag och vi ska börja öva Luciasånger, annars hade jag aldrig klarat mig.

Nej, nu ska jag be att få presentera den första av mina båda morötter som kom igår. (Den andra kommer väl så småningom.)



Tadaaaa! Är den inte vacker? 40-årsjubileumsutgåvan av Sound of Music med en massa extramaterial. Det är sådant som gör mig glad.

Nej, nu ska jag gå och läsa franska, jag får hemuppgifter till onsdagslektionerna för att inte missa kören. Vad sägs om vår nya resa inom litteraturens värld? Pippi Långstrump på franska, det är något, det. Påminner mig om boken vi läste i nian: Professeur Cerise. Mycket, mycket spännande.

Nej, då säger vi så. "Fifi Brindacier", je viens!

Tillbaka från Lund och högmässa med kören. Riktigt roligt, faktiskt ... sångerna, i alla fall. Självklart också alla underbara människor i kören. Och den galna indiern som skulle titta på domkyrkan och filmade mig och en annan tjej där vi satt på trappan och väntade på att bli insläppta:



> Markerar indiern [med indisk accent]
- Markerar min körsångarkompis och jag

"> Is this the famous church of Lund?
- Uhm ... Yes.
> Can I take a photo and film you here? And you can tell me something of the church,
- Hmm ... OK.
> Yes, now I will take photo ... And now we will shoot. Tell me of the church!
- Hehe ... This is the famous church of Lund.
> What's it called?
- Domkyrkan.
> Louder!
- [halvskriker] Domkyrkan!
> Okay, thank you very much."

På vägen hem kom jag fram till att jag vill fylla mitt liv med glada skratt och sång. Det händer så ofta att jag säger att mitt liv ska förändras, men det händer aldrig. Well, here it is, nu gör jag ett nytt försök att hinna med mycket mer än skolan.


Hmmm ... Lite gammal bild, och jag var sjuk när den togs, så ... Men det här är kören, i alla fall.

Oh, det är förresten något mycket trevligt på väg hem till mig. Två presenter. Från mig till mig. Man kan behöva pigga upp sig själv med "morötter" ibland, och inte bara köra på med piskan. Vad det är? Ja, det får ni allt se!

Jo, så här är det: Jag är galen i Julie Andrews. Ni kanske redan visste det, men jag kände mig tvungen att påpeka det för att förklara detta lilla youtubeklipp.

http://www.youtube.com/watch?v=64GQTf0npEE

Jag skulle lägga in själva videon om jag visste hur man gjorde, men för tillfället överstiger det mina förmågor. För övrigt är det skrivning av labbrapport och körsång som gäller idag. Dock inte sådan som i klippet ...

Om videon kan jag berätta att det ÄR Julie Andrews själv som spelar mamman, och den är inspelad tre år innan hon gjorde Sound of Music.

Då har det gått en dag och jag har ännu en gång satt mig med kliande fingrar placerade på tangentbordet. Jag har en slags yr lyckokänsla (pirr i magen för er som föredrar det) i hela kroppen. Jag kan knappt sitta still, jag längtar efter att göra saker. Det är mycket positivt på det sättet att jag är pigg och får mycket gjort. När det gäller att plugga är det emellertid inte riktigt så bra, man slarvar bort sig lite när man sitter och läser ...

Idag bestämde jag mig för att ta tag i de läxor jag har över lovet, och lyckades åtminstone räkna en del matte. Fast matte kan förstås tolkas på olika sätt (i alla fall om man har en "liten dator" till miniräknare)!



Annars är det fortfarande städning som gäller i stort. Jag är mycket glad och nöjd med livet just nu, men jag är rädd att det kommer att bli sämre med det när lovet är slut och skolan tar vid igen, så det gäller att ta vara på det! Ibland får jag en sådan väldig lust att kura ihop mig till en liten boll på en filt på golvet, precis som min hund. Inga bekymmer. Samtidigt skulle det kanske bli enformigt ... Vem vet? Inte jag i alla fall.







God natt till alla som läser det, oavsett när ni läser det. Natten är mycket trevlig och kommer alltid igen, så det skadar inte att i förtid önska att den ska bli god.

Så, efter mycket runtstökande har jag äntligen fått lite ordning här i min nya "tillvaro". Med tanke på att jag är mycket oteknisk, inte kan mycket om kodning och inte har något bildredigeringsprogram (Paint är vad som gäller) tycker jag att det blev riktigt fint. Hemtrevligt, till och med.

Annars har dagen gått åt genom städning och genomlyssning av gamla Disney-sagoband. När man kommer in i ett rum i kaos och lämnar det i nästan perfekt ordning känner man sig duktig. Duktighet är en mycket tillfredsställande känsla. Vad kan jag annars bidra med till detta o så intressanta inlägg? Jo, det förstås, det är höstlov vilket är mycket underbart, och jag har precis bakat drömmar (vilka familjen emellertid snabbt kastade sig över, så det är inte många kvar ändå). Resten av kvällen är det dessvärre plugg som gäller, fastän det är lov. Men något nytt att läsa ska vi nog kunna leta upp också. Greven av Monte Cristo, vad sägs om det?

Så, ja. Nu har jag följt strömmen och skaffat mig en blogg. Eller ja, strömmen, jag gjorde det inte förrän jag vaknade tidigt en morgon (idag) och bestämde mig för att nu, nu var det dags.

Bilden laddar jag upp för att det behövs lite färg här, just nu ser det hemskt ut. Den tog jag i Paris för ungefär ett halvår sedan (lite onödig information, om ni är intresserade).

Detta är som sagt mitt första inlägg, så jag hoppas att ni har överseende, kära läsare, med det hemska svammel som sprider ut sig över er skärm i detta ögonblick. Snart ska det dock bli ordning och reda, då ska jag skriva något vettigt. Till dess: Au revoir! Hoppas att ni kommer tillbaka och inte blir avskräckta av min okunskap om bloggande!